livshungrig

Cancer som en del av livet

Jag har varit frånvarande från sociala medier och bloggar i närmare ett halvår eftersom jag fått återfall i äggstockscancer och har varit mycket sjuk. Jag genomgår just nu en cellgiftsbehandling, men mår bättre och hoppas snart orka ta upp pennan och skriva skönlitteratur igen. Jag ser också mycket fram emot att delta i Bokdagar i Dalsland i slutet av juli/början av augusti, där min första deckare ”Morden på Kungsberget” släpps som pappersbok.

Första gången jag fick cancer, 2015, bloggade jag om upplevelsen och skrev en bok. Det gick bra, jag blev cancerfri, och kom mycket nära att friskförklaras. Den här gången kommer det att bli lite annorlunda. Eftersom jag har spridd cancer kommer jag aldrig att friskförklaras. Jag räknar med att klara kampen mot cancern även denna omgång, men i resten av mitt förhoppningsvis mycket långa liv kommer jag att regelbundet få genomgå olika behandlingar för att hålla min cancer i schack. Jag kommer aldrig kunna säga att den resan är över. 

Det finns många kvinnor och män idag som lever och lever länge med spridd cancer, så min situation är inte ovanlig, men det är ändå ett speciellt och nytt läge att förhålla sig till. Alla hanterar ett cancerbesked olika. Jag vill satsa på att ha en bra livskvalitet och att trivas med mitt liv. Jag ser ingen anledning att inte prata öppet om min cancer eftersom de närmast berörda redan vet och jag naturligtvis kommer att vara ärlig mot framtida arbetsgivare och liknande.

Det är möjligt att cancer fortfarande är ett stigma, men jag hoppas att många sådana fördomar har passerats idag, när faktiskt en av tre drabbas.

Foto av Lum3n pu00e5 Pexels.com
skrivande

Gästbloggar hos Marias Författarblogg

Idag gästbloggar jag hos Marias Författarblogg. Mitt inlägg handlar om ketchupeffekten – hur ingenting händer under långa tider – men sedan går proppen ur skrivandet!

Läs inlägget här:

Foto av Dom J pu00e5 Pexels.com
skrivande

Gästblogg om att aldrig ge upp

Idag gästbloggar jag hos Sabine Mickelsson om att aldrig ge upp på sitt manus. Det finns tillfällen då man bara vill elda upp skiten, men det tycker jag verkligen inte att man ska göra. Ord behöver ibland lagras, som om de vore ett fint vin eller en ost. Egentligen är det inte orden som förändras och står och väntar på hyllan täckt av ett fint lager mögel, det är författaren. Men ibland är just det en del av processen.

https://www.sabinemickelsson.com/blogg/gastbloggare-ge-inte-upp-bearbeta-vidare

Foto av Suzy Hazelwood pu00e5 Pexels.com
NaNoWriMo

Fullt upp i livet och skrivandet

Denna vecka har det varit och är fullt upp, både i vardagslivet och skrivandet. Det gör att NaNoWriMo går ännu långsammare framåt, men i övrigt är det skönt att det ändå händer saker. Under pandemiåret 2020 har det ofta känts som att tiden står still, men nu är det inte så stillastående längre på gott och ont.

Sett ur ett skrivande perspektiv har det varit ett produktivt år, men sett till allt annat har det varit som en tidsresa tillbaka till 1800-talet. Sedan pandemin startade har jag sällan lämnat min hemstad, jag har bara använt kollektivtrafiken när det varit nödvändigt och det har varit rätt torrt på fikor och sammankomster, vilket gör att man verkligen uppskattat de få tillfällen när man trots allt har gjort något.

Till min förvåning har denna enorma förändring i livsstil och beteende hittills varit ganska fri från komplikationer för mig. Ja, jag saknar att resa hem till min familj och att träffa goda vänner, men i övrigt får man konstatera att jag antagligen är en stillasittande typ och tidigare inte haft tillfälle att märka det fullt ut.

När den här pandemin är över, om den någon gång tar slut, så antar jag att människor antingen kommer att reagera med glädjeskutt och genast kasta sig in i sociala aktiviteter eller stillsamt konstaterar att livsstilen har förändrats för gott. Det blir nog betydligt mer resande och fikande för mig, men aldrig i samma utsträckning som förut.

Foto av Ea Ehn pu00e5 Pexels.com
Faktaböcker

Mycket har hänt i livet och skrivandet!

Mycket har hänt de senaste veckorna. Jag har publicerat en mycket kortfattad (men förhoppningsvis också oerhört pedagogisk och lättillgänglig) ebok om programmering som jag hoppas ska göra kodare av teknikrädda: Så här beskriver jag den på Kulturopportunistens Facebooksida:

”Programmering för humanister” är en kortfattad bok för den som vill lära sig programmera, men inte vågar ta tag i saken. Med så få ord och så mycket action som möjligt knuffar den upp dig på banan.

Kulturopportunisten är en liten kulturtidskrift, som bevakar eldsjälar. Jag startade den 2019 som ett rent hobbyprojekt och jobbar fortfarande på att lösa diverse praktiska frågor gällande distribution och tryck, saker som gör det möjligt att sprida den bättre och i större upplaga. Vi får väl se hur det går, det är inte enkelt, särskilt inte med en icke-budget, men nu kör vi så det ryker hur som helst. Ni hittar tidskriftens hemsida här och Facebookflödet här  samt Instagram här. Titta gärna in och följ gärna.

UPPDATERING: På det privata planet hade jag tänkt att plugga på HDK denna vår, men det blev inte så. Pandemin kom och ställde allt på ändå och jag vill inte studera på distans.

skrivande

Fick tillbaka lektörsutlåtande idag

Idag fick jag tillbaka ett lektörsutlåtande. Jag skummade snabbt, snabbt, men lade det tillbaka i kuvertet. Vågar inte läsa det än. Det här utlåtandet betyder mycket för mig, eftersom jag vet att det är rättvist, obarmhärtigt och i berättelsens bästa intresse. Jag kommer att göra stora ändringar. Måste ta en stor kopp kaffe innan jag läser igenom det hela och funderar på hur jag ska ändra på bästa sätt.

skrivande

Man måste öva på hantverket

När man skriver så utvecklas man. Blir en bättre och bättre berättare samt bättre på att hålla den form som är norm i vårt samhälle idag. Man kan naturligtvis diskutera om konformism i sig är bra, men det är mer eller mindre nödvändigt för att bli antagen av ett förlag idag, eftersom få vill ge ut material som läsare förmodligen inte orkar ta till sig eller vill läsa. Det är i grunden läsaren som styr.

Dock finns det så mycket bra som inte passar in i mallen. Så många fantastiska författare där ute som är egensinniga på underbara sätt vilka skulle förtjäna att lyftas fram och uppmärksammas positivt. Men icke desto mindre. Om man skriver en deckare förväntas manuset till övervägande delen faktiskt vara en deckare. Om man skriver en feelgood finns det andra element som läsare och förläggare kommer önska vara där. Varje genre är ett kontrakt med läsaren om att de vet åtminstone någorlunda vad det är för bok de plockar upp. Den typen av berättande går definitivt att bli bättre och bättre på.

Det där med förbättring kan vara lite trixigt. Och är väl värt att diskutera. Men jag finner en tröst i att även om jag inte är perfekt (och förmodligen aldrig blir det) så växer jag varje dag i mitt hantverk. Det känns bra. När man deppar över en refusering eller sörjer att världen inte kan se ens storhet, så kan man ju tänka: Imorgon ska jag allt visa dem!

Skrivande är ju så hela tiden. Det går upp och ned.

blur business coffee commerce
Photo by Pixabay on Pexels.com

 

Stipendium

Andra vet bara det man berättar

Jag sitter och skriver på ett manus som utspelar sig i Åmål och som jag hoppas kommer att bli antaget av förlag, läst och uppskattat. Det har varit och är fortfarande en av de mest lärorika skrivarprocesser som jag någonsin upplevt. Jag spiller in ganska mycket av egen erfarenhet och kunskap i den boken. Jag låter en karaktär låna min egen kulturella tillhörighet och min sorg över att inte klara av att tala det språk som kulturellt är mitt, men som jag ständigt misslyckas med att bemästra. Jag låter en annan låna min erfarenhet av att folk är som folk oavsett vart i världen man reser, skillnader finns det gott om med likheterna är fler. Jag låter många människor med olika åsikter och erfarenheter komma till tals. Jag har ingen aning om var det här landar, men spännande är det.

woman in red dress standing in white arch building
Photo by Miriam Espacio on Pexels.com

pilotavsnitt

Storytel Original sammanställer feedback

På måndag morgon fick jag ett svar från Storytel Original på min mailförfrågan, men jag har inte skrivit om det tidigare på bloggen eftersom svaret inte gällde frågan om refusering eller antagning. Den förläggare som gillade min idé, mitt kapitel och förmodligen även mitt pilotavsnitt bad mig bara att hålla ut och skrev att hon jobbade för fullt med att sammanställa all feedback. Jag antar att förlaget har tagit ställning till många pilotavsnitt under ett och samma möte och att förlaget är noga med att ge alla författare feedback. Det är ju jättebra och man börjar så klart genast spekulera i om man borde tolka detta positivt eller negativt … men det är omöjligt att veta. Alla verk som diskuterades på detta möte har kommit så långt som man kan komma i processen utan att bli antagen … det handlar om lång tid, möten och många som tyckt till … så med tanke på detta är det inte orimligt att tänka sig att Storytel Original ger grundlig respons även när de säger nej tack. Trots allt kan man ju förvänta sig att författare som når nääääässstaaan ändå fram kommer att försöka igen med nya idéer.

Trots att detta inte klargör någonting om huruvida jag står inför mitt livs största chans inom skrivandet eller mitt livs värsta refusering så tänkte jag bara passa på att uppdatera er. Människor börjar kontakta mig och fråga nu, vilket i och för sig är jättebra, för åtminstone en författare som jag har pratat med kan mycket väl vara i samma urvalsgrupp.