NaNoWriMo

I fas igen med antalet ord

Jag ligger i fas igen med antalet skrivna ord under NaNoWriMo. För att skriva en bok på en månad ska man skriva i snitt 1667 ord per dag, vilket på fem dagar är 8335 ord. Ordmängd är så klart inte det enda viktiga när man skriver, men i den här utmaningen är det farligt att skjuta allt för mycket framför sig, för det blir övermäktigt då. Bäst är att ligga i fas, tycker jag.

Den femte dagen av NaNoWriMo bröt jag kronologin och skrev vad jag trodde skulle bli det sista kapitlet. När jag började skriva böcker så skrev jag lite här och där och gärna ur många människors perspektiv. Det var ganska inspirerande och roligt att jobba så, men det blev en jobbig redigering efteråt, om man alls fick ordning på berättelsen. Det här med skrivande är oerhört personligt, alla har sin metod, så jag säger inte att det ena är bättre än det andra, men för mig numera så föredrar jag att försöka ha en viss stringens redan från början.

Eftersom jag nu strävar efter att börja skriva längre och längre så blir det ännu viktigare för mig att hålla ordning. Att skriva kronologiskt hjälper mig, men om något bra kommer så vill man ju så klart skriva ned det. Det finns ingen regel i världen eller livet som inte har sina undantag.

Anledningen till att jag strävar efter att skriva fler ord per berättelse är enkel: Jag är dels en naturlig kortskrivare, dels är jag skolad i att skriva effektivt eftersom jag är journalist. Tyvärr är möjligheterna betydligt fler för en författare som skriver romaner om sisådär 70 000 ord än för författare som skriver kortromaner och andra kortare verk. Det är bara ett faktum och jag kan inte ändra hela förlagsbranschen. Jag får anpassa mig eller inte.

Det trevliga med att skriva för ljud är att längden egentligen inte spelar någon roll i ljud. Folk har olika preferenser och olika lång tid att fördriva med en god bok. Men eftersom en hel del ljudboksförlag också föredrar romanlängd på antagna verk så går det inte att förlita sig på mediets inneboende möjligheter. Kort sagt: Jag måste förr eller senare gå från att skriva kortromaner till att skriva längre verk om jag vill lyckas väl som författare. Så är det.

skrivande

Vändpunkter i mitt skrivande

Det finns alltid vändpunkter, både i verkligheten och i det skrivande livet. Tillfällen då allt förändras, till det bättre eller till det sämre. Det brukar vara sådana ögonblick som man aldrig glömmer. Jag har, som så många andra, velat bli författare sedan jag var liten och älskade att hitta på berättelser i skolan. Våra lektioner hette Fri skrivning och det fanns inget roligare. Det brukade börja med ett ämne eller en uppgift av något slag och sedan satt man bara och skrev, skrev, skrev. Det var fantastiskt.

Senare i livet blev jag journalist och levde på att skriva ett helt annan typ av material. Under den tiden fick jag min första novell antagen till en antologi som gavs ut av Axplock förlag. Detta gav mig blodad tand och jag började skriva skönlitteratur på allvar. Under många år hade jag ingen som helst framgång. Jag fick refuseringsbrev efter refuseringsbrev. Så här i efterhand kan jag inse att refuseringarna var välförtjänta. Jag hade missat ett och annat kring vad förlag egentligen ägnar sig åt. De letar inte talang, som de sedan ska träna upp. De letar färdiga manuskript. Färdiga författare. Därmed inte sagt att förlag inte till viss del odlar talanger, det gör dem, men jag, då, var alltför rå. Jag behövde slipas och poleras åtskilligt. Därmed inte sagt att jag är perfekt än. Det är jag inte och med all sannolikhet kommer jag att dö i långt ifrån perfekt litterärt skick om jag så lever till 120.

Efter ett stort antal refuseringsbrev, vissa av standardmodell, vissa med lektörsomdöme medskickat, så började jag tycka att det var hopplöst. Jag hade ingen chans. Detta melankoliska tillstånd bröts tack och lov när en vän till mig blev antagen på Lindskog förlag. Det var Maria Richardsson. Hennes debutroman ”Den blomstertid nu kommer” släpptes i papper 2017 och kommer ut i ljud idag, på WAPI. Det var roligt att följa hennes framgång och det inspirerade mig att plocka fram ett av mina manus igen, en feelgood som hette ”Nytt liv sökes” och var skrivet under en period i Nordnorge. Efter lektörsomdöme bearbetade jag om manuset och skrev till en hel del. Det kom att bli min debutroman och släpptes av Saga Egmont förlag i december 2018.

Jag räknar både Maria Richardssons antagning av förlag och min egen som viktiga vändpunkter i mitt skrivande. Annat som påverkat positivt är skrivarkurser samt möten med andra författare som skett både online, i grupper som exempelvis Författare på Facebook, och i levande livet. Det är viktigt att inse att det är ett yrke att vara författare, helt oavsett hur mycket eller lite pengar man tjänar på verksamheten. Yrket utförs av vanliga människor, visst en del av oss kan verkligen vara ganska särskilda på en mängd olika sätt, men vi är inte utomjordingar. Inte änglar. Inte djävlar. Ett hantverk kan man lära sig. Man tränar och blir bättre.

För mig har antologier varit mycket betydelsefulla, eftersom det var små antagningar av förlag, på väg mot större antagningar. Jag har medverkat i ett par antologier som getts ut av Ariton förlag och att få arbeta med en redaktör och få följa den processen var otroligt lärorikt och stärkande.

Mötet med föreningen Liv i Sverige var en annan vändpunkt som betydde mycket för mitt skrivande och naturligtvis att jag 2015 diagnosticerades med ovarialcancer. Plötsligt förändrades hela livet och jag dokumenterade resan, för mig själv i en dagbok, för hela världen (eller snarare de som brydde sig i den) i en blogg. Med hjälp av Liv i Sverige och folkhögskolekursen Skriv ditt liv vid Bergslagens folkhögskola så började jag bearbeta min dagbok, min blogg och mina minnen till en bok. Det blev Livshungrig, som släpptes förra året, också av Saga Egmont förlag. Att få cancer är nog den mest genomgripande vändpunkt jag upplevt i både mitt vanliga och mitt skrivande liv. Genom cancern föddes tankarna på ett självbiografiskt skrivande, vilket ledde mig till Liv i Sverige och Skriv ditt liv. Det brukar vara så – ena leder till det andra. Det blev bra, både med cancern och med boken. Jag har varit cancerfri i fem år nu, efter operation och cellgiftsbehandling.

Vändpunkter är naturliga i livet. Om man kan följa en väg ständigt framåt utan återvändsgränder eller vägval så är det gott så, men oftast fungerar livet inte på det sättet. Det är fullt av situationer som man ställs inför och reagerar på. Fullt av val, som leder till att man tar andra vägar och ofta hamnar någon helt annanstans än förväntat. Man kan naturligtvis ändra på den situationen också och försöka söka sig tillbaka, om man vill, men också det beslutet kommer att vara en vändpunkt. Man kommer inte ifrån dem. I skönlitterärt skrivande är vändpunkterna livsviktiga, ju större ju bättre, i stort sett. Jag tror att jag kommer att våga ta ut svängarna mer och mer ju mer varm jag blir i kläderna i min författarroll.

Min tredje kortroman på Saga Egmont förlag kommer ut i sommar. Precis som första boken är det en feelgood, men i övrigt är det en helt annan typ av berättelse, som utspelar sig i vackra Alingsås.

Evighetstalet-HQ

Kreativt samarbete

Min första julmarknad

Det har blivit en del bokmässor sedan jag debuterade i december förra året, men snart är det dags för den första julmarknaden i sällskap med Sara Dalengren, Maria Richardsson, Karin M Karlberg och Annette Brandelid från Skaraborgs Författare. Ska bli spännande!

Förlag

Skrev kontrakt för pappersversioner

Idag skrev jag kontrakt med Saga Egmont, som ska ge ut ”Nytt liv sökes” och ”Livshungrig” även som pappersböcker framöver. Jag är väldigt, väldigt glad över detta. Det kommer att bli storstilsböcker och det passar ju kortromaner som handen i handsken. Tänk att det faktiskt finns fördelar med att skriva kort ibland!

close up photo of book pages
Photo by Ravi Kant on Pexels.com

Nytt liv sökes

Jag är med i senaste numret av Tara

Jag är med i det senaste numret av Tara, som än så länge inte finns på nätet. Intervjun med mig handlar om min erfarenhet av ofrivillig barnlöshet, ett ämne som smugit sig in i min debutroman ”Nytt liv sökes”. Jag tror att det är ett ämne som många kvinnor kan relatera till, både de som fortfarande är barnlösa och många, många mammor som hade svårt att få barn men till slut lyckades. Så jag är glad att ämnet tas upp.

Skärmavbild 2019-09-05 kl. 10.45.20

bokmässa

Framträdande på bokmässan

Jag ser verkligen fram emot Bokmässan i Göteborg. Det blir min första som författare, eftersom jag debuterade i slutet av 2018 och jag har fått tillfälle att göra ett framträdande och tala lite om mitt författarskap. Den 27 september (fredagen) klockan 11.00 står jag i Ariton Förlags monter (F02:49). Det ska bli fantastiskt roligt!

Framförallt planerar jag att berätta lite om hur jag gjorde min cancerblogg om ”Livshunger”, till boken ”Livshungrig”, eftersom det är vad mitt kapitel i Ariton Förlags kommande antologi ”Skriv om ditt liv” handlar om. Den släpps nämligen tre timmar senare i montern. Jättespännande.

Min debutbok ”Nytt liv sökes” är inte självbiografisk, men det är klart att ett och annat självupplevt smyger sig in, eftersom man gärna använder platser man sett och händelser man upplevt när man skriver. Bland det självupplevda är ofrivillig barnlöshet.

person standing on hand rails with arms wide open facing the mountains and clouds
Photo by Nina Uhlíková on Pexels.com

Stipendium

Idag inträffade en författarkatastrof!

Ja, det är ett i-landsproblem … … men idag, mitt under skrivarstipendiets förlovade tid gick laddaren till min laptop slutligen sönder. Ja, den var lagad med eltejp och rejält sliten efter att ha följt med i väskan överallt under låååång tid, men ändå … jag trodde inte att den plötsligt bara skulle lägga av! 9 procent kvar av batteriet och jag insåg att jag inte skulle kunna skriva utan en ny laddare. INTE KUNNA SKRIVA. Och jag som kommit igång med författandet både av en uppföljare till ”Nytt liv sökes” och dessutom är i full färd med att knyta ihop trådarna i min sci fi-roman. Katastrof! Min pojkvän räddade läget genom att hitta en ny laddare på en Mac-affär i Göteborg. Snordyrt blev det förstås, men i det läget spelade pengarna ingen roll. Datorn var hel. Manusen är kvar. Jag kan skriva igen. Puh huh.

Skärmavbild 2019-06-02 kl. 13.26.05

Stipendium

Litteraturstipendiat i vackra Åmål

Denna månad är jag AIR Litteraturstipendiat i Åmål. Jag ska vara här under juni och skriva uppföljaren till ”Nytt liv sökes”. Fast hittills har jag mest skrivit på min sci fi-roman som är ungefär till hälften klar just nu. Jag tänker passa på att utforska staden också – för jösses så vackert det är här! Igår var det grått och ruskigt väder, men idag skiner solen. Det är klart, varmt och känns som att sommaren har börjat på allvar.

Den som vill veta mer om detta stipendium och hur man söker det hittar information här.

Skärmavbild 2019-06-02 kl. 13.23.26.png

livshungrig

Idag släpptes ”Livshungrig” som ljudbok

Skärmavbild 2019-05-09 kl. 09.55.02.png

Idag har ”Livshungrig” släppts som ljudbok. Jag hoppas den kommer att bli läst och omtyckt. Det ska bli roligt att följa processen igen. Förra gången, med ”Nytt liv sökes”, var allt helt nytt. Den här gången är det nytt för att det är en självbiografisk historia och jag har aldrig skrivit om mitt eget liv förut. Lyssna här.

Nytt liv sökes

På topplistan på ett finskt bibliotek!

Anledningen till att jag gillar Elibs topplistor över mest lånade ljudböcker på bibliotek är att det är så roligt att kunna se svart på vitt att ens bok blir lyssnad på! Idag glädjer jag mig åt att min debutbok ”Nytt liv sökes” är på topplistan på ett finskt bibliotek, se hela listan här.

Skärmavbild 2019-05-07 kl. 16.50.00.png