författare

Så var författaråret 2020 för mig

Imorgon är nyårshelgen definitivt över och 2021 börjar på riktigt. Det har varit ett konstigt år, ett otäckt år, med tanke på pandemin. Författarmässigt har det dock varit ett bra år för mig och det är jag tacksam över. Jag tänker främst på ”Hon talade yiddish”, som handlar om Elisabeth Stride från Hisingen, som kom att bli ett av Jack Uppskärarens offer. Min bok släpptes som e-bok under sommaren och som ljudbok på Saga Egmont Förlag i september. Den har blivit mycket uppskattad, vilket är roligt. Bland de fina ord som har sagts om berättelsen blir jag särskilt glad över att författaren Samuel Karlsson tyckte den var en intressant historielektion och en ”perfekt bok att lyssna på när man stökar i köket en timme”.

Under året pappersdebuterade jag på Joelsgården Förlag med ungdomsromanen ”Röda ögon i natten”. Det var speciellt för mig, som inriktat mig på att skriva ljudböcker sedan debuten 2018, och boken blev mycket fin. Den fick sin beskärda del av både ris och ros. Det som gladde mig mest var att jag verkligen lyckades väl med att skrämma recensenterna och stundom även fånga dem. Jag minns särskilt kommentaren ”Det gick inte att släppa den🤗 Har endast släppt boken för att duscha 😂😅” från @desiretoread.

Under året släpptes även min andra feelgood på Saga Egmont Förlag. Den heter ”Evighetstalet” och utspelar sig i Alingsås. Jag har även skrivit en bok om skrivande, tillsammans med Christina Gustavson.”Från skrivtorka till flow” är del 3 i hennes serie ”Jag vill skriva” och tanken är att den ska hjälpa författare och aspirerande författare som kör fast med en text.

Så detta otäcka år har även varit ett fantastiskt år på skrivarfronten och jag är övertygad om att jag inte är den enda som kan göra denna reflektion. Jag har läst i Boktugg att förlagen fått in rekordmånga manus i år. Det ska bli roligt att se vilka nya författarskap som har fötts i år, när vi en gång ser tillbaka på 2020, med lite mer distans till peståret.

Just nu tänker jag mest på min kommande deckardebut, senare denna månad. Jag hoppas att min bok kommer att hitta läsare och inte helt drunkna i bokfloden. Det tycker jag faktiskt att den vore värd.

Foto av Karolina Grabowska pu00e5 Pexels.com
NaNoWriMo

I fas igen med antalet ord

Jag ligger i fas igen med antalet skrivna ord under NaNoWriMo. För att skriva en bok på en månad ska man skriva i snitt 1667 ord per dag, vilket på fem dagar är 8335 ord. Ordmängd är så klart inte det enda viktiga när man skriver, men i den här utmaningen är det farligt att skjuta allt för mycket framför sig, för det blir övermäktigt då. Bäst är att ligga i fas, tycker jag.

Den femte dagen av NaNoWriMo bröt jag kronologin och skrev vad jag trodde skulle bli det sista kapitlet. När jag började skriva böcker så skrev jag lite här och där och gärna ur många människors perspektiv. Det var ganska inspirerande och roligt att jobba så, men det blev en jobbig redigering efteråt, om man alls fick ordning på berättelsen. Det här med skrivande är oerhört personligt, alla har sin metod, så jag säger inte att det ena är bättre än det andra, men för mig numera så föredrar jag att försöka ha en viss stringens redan från början.

Eftersom jag nu strävar efter att börja skriva längre och längre så blir det ännu viktigare för mig att hålla ordning. Att skriva kronologiskt hjälper mig, men om något bra kommer så vill man ju så klart skriva ned det. Det finns ingen regel i världen eller livet som inte har sina undantag.

Anledningen till att jag strävar efter att skriva fler ord per berättelse är enkel: Jag är dels en naturlig kortskrivare, dels är jag skolad i att skriva effektivt eftersom jag är journalist. Tyvärr är möjligheterna betydligt fler för en författare som skriver romaner om sisådär 70 000 ord än för författare som skriver kortromaner och andra kortare verk. Det är bara ett faktum och jag kan inte ändra hela förlagsbranschen. Jag får anpassa mig eller inte.

Det trevliga med att skriva för ljud är att längden egentligen inte spelar någon roll i ljud. Folk har olika preferenser och olika lång tid att fördriva med en god bok. Men eftersom en hel del ljudboksförlag också föredrar romanlängd på antagna verk så går det inte att förlita sig på mediets inneboende möjligheter. Kort sagt: Jag måste förr eller senare gå från att skriva kortromaner till att skriva längre verk om jag vill lyckas väl som författare. Så är det.

författare

Om tuffare restriktioner och tre boksläpp på tre månader

Pandemin är långt ifrån över än och det har kommit tuffare restriktioner där jag bor, så det lär dröja innan jag kan sitta på ett café och skriva igen, även om det är nästan tomt. Det här året har varit det underligaste i mitt liv, i många människors liv förmodar jag, men jag hoppas att den medicinska vetenskapen snart hittar ett sätt att behandla den här sjukdomen så inga fler människor behöver dö.

Just nu skriver jag på nytt material, för jag hade ju tre boksläpp inom loppet av tre månader i år, under juli till september. Först släpptes min tredje kortroman ”Evighetstalet” på Saga Egmont förlag, därefter pocketboken ”Röda ögon i natten” på Joelsgårdens förlag, sedan ljudboksversionen av ”Hon talade yiddish” på Saga Egmont. Om man räknar med e-boksversionerna av ”Röda ögon i natten” och ”Evighetstalet” så blir det fem boksläpp på tre månader. Tidigare hade jag släppt två kortromaner på två år, men helt plötsligt hände allting samtidigt. Det var väldigt kul, men nu känns det rätt tyst i jämförelse, om man säger så. Det tar tid att skriva böcker, bearbeta dem och få dem antagna, så jag har ingen aning om när nästa bok kan tänkas komma. Förhoppningsvis någon gång under 2021.

Jag väntar på ett boksläpp till i år, men det är inte som författare utan som illustratör. Jag är en av illustratörerna i den kommande barnboken ”Min fröken har ögon i nacken” av Daniella Zeybrandt. Boken ges ut av Joelsgården Förlag. Jag har bland annat gjort bilden av kvinnan på omslaget. Det ska bli väldigt spännande att se denna bok när den kommer från tryckeriet.