livshungrig

Cancer som en del av livet

Jag har varit frånvarande från sociala medier och bloggar i närmare ett halvår eftersom jag fått återfall i äggstockscancer och har varit mycket sjuk. Jag genomgår just nu en cellgiftsbehandling, men mår bättre och hoppas snart orka ta upp pennan och skriva skönlitteratur igen. Jag ser också mycket fram emot att delta i Bokdagar i Dalsland i slutet av juli/början av augusti, där min första deckare ”Morden på Kungsberget” släpps som pappersbok.

Första gången jag fick cancer, 2015, bloggade jag om upplevelsen och skrev en bok. Det gick bra, jag blev cancerfri, och kom mycket nära att friskförklaras. Den här gången kommer det att bli lite annorlunda. Eftersom jag har spridd cancer kommer jag aldrig att friskförklaras. Jag räknar med att klara kampen mot cancern även denna omgång, men i resten av mitt förhoppningsvis mycket långa liv kommer jag att regelbundet få genomgå olika behandlingar för att hålla min cancer i schack. Jag kommer aldrig kunna säga att den resan är över. 

Det finns många kvinnor och män idag som lever och lever länge med spridd cancer, så min situation är inte ovanlig, men det är ändå ett speciellt och nytt läge att förhålla sig till. Alla hanterar ett cancerbesked olika. Jag vill satsa på att ha en bra livskvalitet och att trivas med mitt liv. Jag ser ingen anledning att inte prata öppet om min cancer eftersom de närmast berörda redan vet och jag naturligtvis kommer att vara ärlig mot framtida arbetsgivare och liknande.

Det är möjligt att cancer fortfarande är ett stigma, men jag hoppas att många sådana fördomar har passerats idag, när faktiskt en av tre drabbas.

Foto av Lum3n pu00e5 Pexels.com
NaNoWriMo

Satsar på NaNoWriMo 2020

Tills för fem minuter sedan ungefär var jag mycket osäker på om jag skulle vara med i NaNoWriMo i år. Förkortningen står för National Novel Writing Month och infaller varje november. Det är en utmaning att skriva en roman på en månad. Den som uppnått 50 000 skrivna ord under månaden har vunnit NaNoWriMo.

Jag har medverkat tidigare, men aldrig vunnit och det som fick mig att tveka i år var att jag har många andra berättelser att skriva vidare på eller bearbeta. Vill jag verkligen satsa allt på att skriva nytt förutsättningslöst? Jag bestämde mig nyss för att faktiskt göra det, så jag kommer att datera upp denna blogg varje dag under november för att berätta hur det går och hur många ord jag fått skrivet.

För att klara utmaningen måste man skriva i snitt 1667 ord per dag och kommer man efter är ju risken att utmaningen blir en totalt övermäktig – för då växer snittantalet ord man måste skriva. Det är 1 november och jag har ingen aning om vad jag ska skriva om. Så här ser årets NaNoWriMo-projekt ut för mig:

författare

I härligt sällskap i kommande antologi

Skärmavbild 2019-06-08 kl. 13.19.27.jpg

Ariton Förlag har gjort denna fina bild ovan, som visar deras kommande bok ”Skriv om ditt liv” som släpps på Bokmässan i Göteborg i höst. I boken berättar 11 författare om hur man skriver självbiografiskt på olika sätt. Jag är en av dessa författare och jag kommer att berätta om hur jag bloggade mig igenom min cancerresa i bloggen Livshungrig, som sedan arbetades om till boken Livshungrig, som nyligen släpptes av Saga Egmont Förlag.

Jag tänkte nu passa på att berätta lite kort om det fina sällskap som jag är en del av i denna antologi:

Petra Ariton, från Skillinge, är författare och förläggare. Hon driver Ariton Förlag. Jag har medverkat i en av hennes antologier tidigare, nämligen Över mållinjen där kvinnor ger råd om hur man kan gå till väga för att nå sina mål i livet. Här kan man läsa mer om Petra Ariton och hennes förlag.

Sarah Larsson, Eskilstuna, medverkade också i Över mållinjen och är just nu aktuell i antologin Lyckliga tider. Hon kommer att medverka i Ariton Förlags antologi Loser, som släpps i september. Läs mer om Sarah Larsson i nättidningen Allt om skrivande

Peter Westberg, Sundbyberg, som också medverkar i Lyckliga tider och Loser, romandebuterar i år med Europa pandemus på Miramir Förlag och som e-bok på Whip Media. Han är även spökskrivare.

Olle Fjordgren, Bromölla, har skrivit boken Vägar jag vandrat som gavs ut av Joelsgårdens Förlag 2016, en nyutgåva ges ut i höst på annat förlag. Han är känd för att ha levt ett äventyrligt liv som involverat mycket resande runt i världen. Han medverkar också i Loser.

Elisabeth Magnusson Rune, Lidingö, är författare och lektör. Hon har både skrivit egna böcker och deltagit i ett stort antal antologier, bland annat den nu aktuella Tjugo sällsamma berättelser jag fann i en garderob som ges ut av Catoblepas Förlag. En förteckning över hennes böcker hittar ni här.

Maria Richardsson, Skövde, debuterade 2017 med boken Den blomstertid nu kommer på Lindskog Förlag. Uppföljaren kommer i höst. Hon har även skrivit kontrakt för ytterligare en bok som är under produktion och är textförfattare bland annat åt bandet My Sweetest Punch. Läs mer på Marias Författarblogg.

Annica Poring, Skövde, debuterade i början av 2018 med boken Kära klasskamrater, som även blev signad som ljudbok av Saga Egmont Förlag och släpptes i september 2018. Du kan läsa mer om henne här.

Tina Rydberg, Mölle, romandebuterade 2016 på Ariton Förlag med Vingar av stål. Hon var redaktör för antologin Vi begravde våra barn, som gavs ut 2018.  Läs mer om Tina Rydberg här.

Elisabeth Dahlqvist, Simrishamn, har medverkat i  ARC Publishings antologi Qlara färdiga gå : om kvinnors företagande på Österlen. ARC Publishing är ett dotterförlag till Ariton Förlag. Läs mer om Elisabeth Dahlqvist här.

Håkan Lindgren är bosatt i Frankrike och är en flitig novellförfattare som bland annat är släppt av Lusthuset Förlag. Romanerna Att raka en zebra och Moscow baby är utgivna på Hoi Förlag. Håkan Lindgren är även låtskrivare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

författare

Under ”många fler” men satsar framåt!

Idag hittade jag Saga Egmonts egen nätbutik. Jag visste inte att de hade en, men det var kul att se mina böcker där under deras logga. Saga Egmont är ju ett jättestort förlag så det går inte att se alla författarnamn listade under ”författare”, som det brukar vara på förlags hemsidor. Bara toppnamnen syns, som exempelvis Agatha Christie och Barbara Cartland. Svårt att konkurrera med det. Just nu är jag under ”många fler” ,  men drömmen vore ju att ta sig upp i i listan en vacker dag : )

Skärmavbild 2019-04-13 kl. 10.12.11

Maria Richardsson

Så funkar min skrivtid.

Många författare har en enorm självdisciplin i sitt skrivande. Jag beundrar det. Själv skriver jag bäst i vargtimmen, om jag vaknar av mig själv vill säga.

Maria Richardsson

Jag schemalägger min skrivtid.

Jag planerar mina dagar, gjorde jag inte det skulle saker och ting inte fungera. Har jag fyra timmar över en vardag så vet jag vad jag ska göra på de fyra timmarna. Inga konstigheter tycker jag.

Jag kanske bestämmer idag att imorgon ska jag skriva mellan 8.00 och 12.00.

Däremot bestämmer jag aldrig hur mycket jag ska skriva, det är ju bara stressande.

Jag kan ju inte på förhand veta om orden kommer att flöda.

Det jag bestämmer är hur länge jag ska sitta.

När klockan är 8.00 vet jag exakt vad jag ska börja med, det kan jag exempelvis fundera ut dagen innan när jag lagar mat. Det känns onödigt att ta av skrivtiden till att sitta och fundera över det.

Ibland funkar det bra att skriva, och då kör jag på.

Funkar det mindre bra så hoppar jag in i något av mina andra…

Visa originalinlägg 65 fler ord

livshungrig

Så här blev omslaget till andra romanen

Så ser omslaget till min andra roman ut. Det känns helt fantastiskt att se det, otroligt fint! ”Livshungrig” kommer som ljudbok och e-bok i vår. Jag hoppas det blir en mp3-cd också som förra gången. ”Nytt liv sökes” har hedersplats i min överfulla bokhylla.

Livshungrig-HQ (kopia).jpg

blogg

Framgångar och motgångar sida vid sida

När jag startade den här bloggen gjorde jag första sidan till ett litet manifest om varför jag överhuvudtaget bloggar. För mig finns ett syfte bortom att påminna mig själv och världen om att jag är författare och det är att försöka blogga ärligt om hur det är att satsa på att skriva böcker. Ärligt och öppet är förstås stora ord, för det finns alltid saker man gärna berättar om och annat som man mindre gärna erkänner. Men det är lite grejen med att satsa på skrivande: Att motgångar och framgångar hela tiden finns där, sida vid sida. Idag inser jag exempelvis att den lilla novell som jag själv är så nöjd med inte kom med i antologin som blir resultatet av novelltävlingen som jag skickade in den till. Det är så klart självförtroendeknäckande. Samtidigt har jag en nedräknings-widget i botten av sidan som räknar ned mot dagen då Storytel Original ska bestämma sig för om de vill satsa på mitt pilotavsnitt eller inte. Det kan bli en jätteframgång eller en stor motgång. Och det är så klart en framgång att överhuvudtaget få göra ett pilotavsnitt …

Min andra bok, också en kortroman, har jag precis skrivit kontrakt på. Saga Egmont ger ut den i vår. Det är en rejäl framgång. Hur populär den sedan blir vet man ju inte, men bara att den är på väg ut är en stor grej för mig. Och att jag efter att den kommit ut tänker söka medlemskap i Sveriges Författarförbund är ju också en milstolpe på vägen.

Så här är det hela tiden. Att försöka vara författare är manodepressivt till sin natur. Höga toppar och djupa dalar samtidigt. Det är som det här att försöka nå ut genom bruset. Det är väldigt svårt att märkas i bokfloden. När man tycker att man synts för mycket eller pratat för mycket om sin bok så är sanningen den att väldigt få författare når ut genom bruset och jag är ännu inte på den nivån att folk vet vem jag är eller vad min bok heter alldeles av sig själva. Det finns potential, men jag är väldigt långtifrån på den nivån nu.

Det viktigaste i nästan alla situationer vad gäller skrivandet är att helt enkelt fortsätta arbeta. Att satsa på nästa grej man vill berätta om. Ibland känner jag mig som en militär, som inte vill lämna någon av sina mannar bakom sig. Men så är det. Det kommer att finnas manus och berättelser i min byrålåda som aldrig hittar en förläggare och det är inte de sämsta historierna eller de sämst skrivna manusen som blir kvar. Det är det som inte passar in eller det som inte väljs ut. Jag vet ju att det är så, inte bara för mig, utan för många.

När jag jämför mig med författare och talar om mina hjältar så drömmer jag om att vara en av de superproduktiva författarna. Jag vill inte värka ur mig ett eller två storverk per decennium, även om de möjligen skulle ha blivit hyllade (rent teoretiskt, alltså). Jag drömmer om att behärska hantverket rakt igenom, som en hårt arbetande magiker. Jag beundrar de produktiva hantverkarna och vill bli en av dem, en Ester Ringnér-Lundgren, en Tommy Schinkler. Eller kanske som någon av mina husgudar Agatha Christie och Isaac Asimov, varför inte? Tiden får visa vad som händer eller inte händer. Jag vill bara inte ge upp igen. Jag gjorde det för några år sedan, när jag trodde att jag aldrig skulle bli utgiven och hade svårt att hitta de sista pusselbitarna som kunde göra så mina manusutkast höll ihop hela vägen. Jag har lärt mig mycket på att ta upp pennan igen och jag lär mig varje dag. En del av den processen är att hantera skrivandets med- och motgångar.

 

Skrivartävling

Grattis alla Folktro-vinnare!

Nu är det offentligt vilka författare som kommer att medverka i nästa antologi med temat ”Folktro”. Stort grattis. Ni kan läsa mer här.

Jag tror det blir en riktigt bra bok. Detta är en tävling som jag hade velat vara med i, men jag hann inte bli klar. Faktiskt har jag missat den två gånger, för jag började skriva en berättelse på temat till den första antologin, men den blev inte klar i tid. Jag hade tänkt hinna med denna deadline istället, men fick prioritera annorlunda tyvärr.

Vilka chanser jag hade haft i det startfältet har jag ingen aning om, men jag får ladda om till tredje antologin om Folktro eller skriva klart berättelsen som något annat. Ett problem jag hade var faktiskt (ovanligt för mig) att berättelsen blir på tok för lång för att passa i en antologi. Jag är annars som bäst när jag skriver kort, men just den berättelsen bara växer.

smålit

Mitt första författarframträdande

Idag gjorde jag min första föreläsning som författare. Jag fick 20 minuter på Lilla scenen på SmåLit för att prata om hur det är att göra en digital debut som författare. Det var jättekul. Skulle jag gärna göra om!

Skärmavbild 2018-12-29 kl. 19.30.12

Jag delade också ett bord med Maria Richardsson och visade upp ”Nytt liv sökes” och antologin ”Över mållinjen”.

Nellasmalit1 (1).jpg

Vid bordet bredvid presenterade Njeri Olenkere sin bok ”Under The Magic Spell” och bjöd på bakverk.