författare

Deckaren har fått en plats på hylla

”Morden på Kungsberget” har fått en plats på en av Storytels hyllor för boktips. Den står på ”Berättelser under fem timmar” och jag hoppas den kommer att få stanna där ett tag. Det betyder otroligt mycket att få synas, om än aldrig så lite, för att nya läsare ska kunna hitta till boken. Så det är jag mycket glad för!

skrivande

Ett varv till med kriminalromanen

Jag har beslutat mig för att skicka deckaren till lektör. Den behöver lite hjälp för att bli helt oemotståndlig. Man når ibland en gräns där man själv har gjort allt som man kunnat och inte kommer längre. Där är jag nu. Men jag tror på berättelsen, det är mer hur den förpackas som är grejen. Den behöver putsas till.

black and white fence crime forbidden
Photo by Skitterphoto on Pexels.com

skrivande

Man måste öva på hantverket

När man skriver så utvecklas man. Blir en bättre och bättre berättare samt bättre på att hålla den form som är norm i vårt samhälle idag. Man kan naturligtvis diskutera om konformism i sig är bra, men det är mer eller mindre nödvändigt för att bli antagen av ett förlag idag, eftersom få vill ge ut material som läsare förmodligen inte orkar ta till sig eller vill läsa. Det är i grunden läsaren som styr.

Dock finns det så mycket bra som inte passar in i mallen. Så många fantastiska författare där ute som är egensinniga på underbara sätt vilka skulle förtjäna att lyftas fram och uppmärksammas positivt. Men icke desto mindre. Om man skriver en deckare förväntas manuset till övervägande delen faktiskt vara en deckare. Om man skriver en feelgood finns det andra element som läsare och förläggare kommer önska vara där. Varje genre är ett kontrakt med läsaren om att de vet åtminstone någorlunda vad det är för bok de plockar upp. Den typen av berättande går definitivt att bli bättre och bättre på.

Det där med förbättring kan vara lite trixigt. Och är väl värt att diskutera. Men jag finner en tröst i att även om jag inte är perfekt (och förmodligen aldrig blir det) så växer jag varje dag i mitt hantverk. Det känns bra. När man deppar över en refusering eller sörjer att världen inte kan se ens storhet, så kan man ju tänka: Imorgon ska jag allt visa dem!

Skrivande är ju så hela tiden. Det går upp och ned.

blur business coffee commerce
Photo by Pixabay on Pexels.com

 

över mållinjen

Mitt konstverk är en kriminalroman

Skärmavbild 2019-03-05 kl. 15.39.56

När jag lämnade in en tavla på Trollhättans Konsthalls öppna salong på temat ”Ljus” så stötte jag på TT-Ela, som skrev några rader om mig och min tavla. Konst rör på vissa sätt än helt annan del av mitt liv än författandet, men samtidigt hänger saker och ting ihop.

I Ariton förlags antologi ”Över mållinjen” skrev jag om Konsten att bli konstnär och förklarade varför jag tycker det är viktigt att ”underprestera långsiktigt” aka att sätta upp låga mål. Mitt mål som verksam konstskapande person är att vara med på minst en utställning per år och gå minst en kurs eller liknande per år. Att lära sig något nytt inom konsten en gång per år och visa upp det jag gör minst en gång är vad jag kräver av mig själv för att se mig som en verksam konstnär. Inlämningen på Trollhättans konsthall är den tredje inlämningen till en utställning i år och så snart jag även lärt mig något nytt så kommer jag att betrakta årets konstnärliga mål som uppfyllt. Det innebär inte att jag inte kommer att göra ÄNNU mer, men jag är nöjd så.

Denna tavla ser jag dessutom som en deckare, en kriminalroman. Så skrivandet och konsten hör ihop för mig …

skrivande

En sak är säker när det gäller skrivande!

Jag tror på att be om hjälp när man kör fast, men en sak är säker när det gäller skrivande och det är att oavsett hur mycket hjälp, respons och goda råd man får (och man har tur om man får god respons, det är fantastiskt och kan göra all skillnad i världen) så är man till syvende och sist alltid ensam med sin text.

Min feelgoodroman skulle aldrig blivit bra nog att bli publicerad om en lektör inte kallat den tråkig. Jag är honom evigt tacksam, men efter den responsen funderade jag och  skrev sedan till den manliga synvinkeln, skickade till förlag och blev antagen. I ljuset av att försöka få rätsida på min deckare känns den processen rätt enkel och naturlig.

Deckare är snablans trixigt eller så är det jag som gör saken komplicerad. Jag vet inte vilket.

För övrigt vill jag skriva en perfekt pulp fiction och jag fattar inte varför just det är så svårt för mig! Jag är frustrerad. Varför når jag inte fram?

skrivande

Har fått respons av testlyssnare!

Idag har jag talat med min testläsare eller snarare kanske man borde säga testlyssnare för att han har lyssnat på berättelsen uppläst. Jag fick mycket intressant respons. Förutom ett stavfel och påpekanden om att jag måste påminna om vem som säger vad när jag har långa dialoger så handlar responsen mest om tempo. Jag har en vändpunkt två tredjedelar in i manuset och han upplevde att tempot sänktes markant där. Det var inte så att han ville att tempot skulle snabbas på i slutet, utan snarare tvärtom. Jag behövde mer utfyllnad i början så att händelserna inte skedde så slag i slag.

Mycket klokt och intressant påpekat. Jag var sugen på att skicka manuset direkt för bedömning av förlaget, men nu kommer jag inte att göra det. Imorgon ska jag gå igenom kritiken i lugn och ro och ändra i manuset. Sedan tänker jag skicka berättelsen till lektör och hoppas att även där på att få lite pointers om exakt var jag ska skapa lite kött på benen. Men som deckare funkar till sist min berättelse. Den håller ihop, den är spännande. Jag tror att detta kan komma att bli riktigt bra. Hur lång tid det tar innan boken är klar vet jag inte. Jag får se efter lektörsgenomgången.

skrivande

Första skrivarveckan börjar idag!

Så då är det dags att sjösätta idén att skriva på heltid varannan vecka. Jag har två manus som jag skulle kunna ägna veckan åt att slutföra. Det ena är en deckare, det andra ett feelgood-manus. Jag tror det lutar åt deckaren. Det vore i alla fall rätt kronologiskt sett … Fast jag är ju väldigt inne på feelgood just nu … Jag sätter igång klockan 08.00, då börjar arbetsveckan. Tänker jag. Ska bli spännande.