livshungrig

Cancer som en del av livet

Jag har varit frånvarande från sociala medier och bloggar i närmare ett halvår eftersom jag fått återfall i äggstockscancer och har varit mycket sjuk. Jag genomgår just nu en cellgiftsbehandling, men mår bättre och hoppas snart orka ta upp pennan och skriva skönlitteratur igen. Jag ser också mycket fram emot att delta i Bokdagar i Dalsland i slutet av juli/början av augusti, där min första deckare ”Morden på Kungsberget” släpps som pappersbok.

Första gången jag fick cancer, 2015, bloggade jag om upplevelsen och skrev en bok. Det gick bra, jag blev cancerfri, och kom mycket nära att friskförklaras. Den här gången kommer det att bli lite annorlunda. Eftersom jag har spridd cancer kommer jag aldrig att friskförklaras. Jag räknar med att klara kampen mot cancern även denna omgång, men i resten av mitt förhoppningsvis mycket långa liv kommer jag att regelbundet få genomgå olika behandlingar för att hålla min cancer i schack. Jag kommer aldrig kunna säga att den resan är över. 

Det finns många kvinnor och män idag som lever och lever länge med spridd cancer, så min situation är inte ovanlig, men det är ändå ett speciellt och nytt läge att förhålla sig till. Alla hanterar ett cancerbesked olika. Jag vill satsa på att ha en bra livskvalitet och att trivas med mitt liv. Jag ser ingen anledning att inte prata öppet om min cancer eftersom de närmast berörda redan vet och jag naturligtvis kommer att vara ärlig mot framtida arbetsgivare och liknande.

Det är möjligt att cancer fortfarande är ett stigma, men jag hoppas att många sådana fördomar har passerats idag, när faktiskt en av tre drabbas.

Foto av Lum3n pu00e5 Pexels.com
skrivande

Vändpunkter i mitt skrivande

Det finns alltid vändpunkter, både i verkligheten och i det skrivande livet. Tillfällen då allt förändras, till det bättre eller till det sämre. Det brukar vara sådana ögonblick som man aldrig glömmer. Jag har, som så många andra, velat bli författare sedan jag var liten och älskade att hitta på berättelser i skolan. Våra lektioner hette Fri skrivning och det fanns inget roligare. Det brukade börja med ett ämne eller en uppgift av något slag och sedan satt man bara och skrev, skrev, skrev. Det var fantastiskt.

Senare i livet blev jag journalist och levde på att skriva ett helt annan typ av material. Under den tiden fick jag min första novell antagen till en antologi som gavs ut av Axplock förlag. Detta gav mig blodad tand och jag började skriva skönlitteratur på allvar. Under många år hade jag ingen som helst framgång. Jag fick refuseringsbrev efter refuseringsbrev. Så här i efterhand kan jag inse att refuseringarna var välförtjänta. Jag hade missat ett och annat kring vad förlag egentligen ägnar sig åt. De letar inte talang, som de sedan ska träna upp. De letar färdiga manuskript. Färdiga författare. Därmed inte sagt att förlag inte till viss del odlar talanger, det gör dem, men jag, då, var alltför rå. Jag behövde slipas och poleras åtskilligt. Därmed inte sagt att jag är perfekt än. Det är jag inte och med all sannolikhet kommer jag att dö i långt ifrån perfekt litterärt skick om jag så lever till 120.

Efter ett stort antal refuseringsbrev, vissa av standardmodell, vissa med lektörsomdöme medskickat, så började jag tycka att det var hopplöst. Jag hade ingen chans. Detta melankoliska tillstånd bröts tack och lov när en vän till mig blev antagen på Lindskog förlag. Det var Maria Richardsson. Hennes debutroman ”Den blomstertid nu kommer” släpptes i papper 2017 och kommer ut i ljud idag, på WAPI. Det var roligt att följa hennes framgång och det inspirerade mig att plocka fram ett av mina manus igen, en feelgood som hette ”Nytt liv sökes” och var skrivet under en period i Nordnorge. Efter lektörsomdöme bearbetade jag om manuset och skrev till en hel del. Det kom att bli min debutroman och släpptes av Saga Egmont förlag i december 2018.

Jag räknar både Maria Richardssons antagning av förlag och min egen som viktiga vändpunkter i mitt skrivande. Annat som påverkat positivt är skrivarkurser samt möten med andra författare som skett både online, i grupper som exempelvis Författare på Facebook, och i levande livet. Det är viktigt att inse att det är ett yrke att vara författare, helt oavsett hur mycket eller lite pengar man tjänar på verksamheten. Yrket utförs av vanliga människor, visst en del av oss kan verkligen vara ganska särskilda på en mängd olika sätt, men vi är inte utomjordingar. Inte änglar. Inte djävlar. Ett hantverk kan man lära sig. Man tränar och blir bättre.

För mig har antologier varit mycket betydelsefulla, eftersom det var små antagningar av förlag, på väg mot större antagningar. Jag har medverkat i ett par antologier som getts ut av Ariton förlag och att få arbeta med en redaktör och få följa den processen var otroligt lärorikt och stärkande.

Mötet med föreningen Liv i Sverige var en annan vändpunkt som betydde mycket för mitt skrivande och naturligtvis att jag 2015 diagnosticerades med ovarialcancer. Plötsligt förändrades hela livet och jag dokumenterade resan, för mig själv i en dagbok, för hela världen (eller snarare de som brydde sig i den) i en blogg. Med hjälp av Liv i Sverige och folkhögskolekursen Skriv ditt liv vid Bergslagens folkhögskola så började jag bearbeta min dagbok, min blogg och mina minnen till en bok. Det blev Livshungrig, som släpptes förra året, också av Saga Egmont förlag. Att få cancer är nog den mest genomgripande vändpunkt jag upplevt i både mitt vanliga och mitt skrivande liv. Genom cancern föddes tankarna på ett självbiografiskt skrivande, vilket ledde mig till Liv i Sverige och Skriv ditt liv. Det brukar vara så – ena leder till det andra. Det blev bra, både med cancern och med boken. Jag har varit cancerfri i fem år nu, efter operation och cellgiftsbehandling.

Vändpunkter är naturliga i livet. Om man kan följa en väg ständigt framåt utan återvändsgränder eller vägval så är det gott så, men oftast fungerar livet inte på det sättet. Det är fullt av situationer som man ställs inför och reagerar på. Fullt av val, som leder till att man tar andra vägar och ofta hamnar någon helt annanstans än förväntat. Man kan naturligtvis ändra på den situationen också och försöka söka sig tillbaka, om man vill, men också det beslutet kommer att vara en vändpunkt. Man kommer inte ifrån dem. I skönlitterärt skrivande är vändpunkterna livsviktiga, ju större ju bättre, i stort sett. Jag tror att jag kommer att våga ta ut svängarna mer och mer ju mer varm jag blir i kläderna i min författarroll.

Min tredje kortroman på Saga Egmont förlag kommer ut i sommar. Precis som första boken är det en feelgood, men i övrigt är det en helt annan typ av berättelse, som utspelar sig i vackra Alingsås.

Evighetstalet-HQ

livshungrig

Jag har recenserat Livshungrig av Petronella Simonsbacka!

Man blir så glad när man blir läst!

Maria Richardsson

Livshungrig är en självbiografi, en berättelse om hur det var för Petronella att mitt i livet få besked om att hon hade cancer, ett besked som förändrade allt. För det är ju det ett sådant besked gör, förändrar allt. Cancer söndrar och förstör, cancer dödar. Så är det.

MEN många överlever också sin cancer, och Petronella är en av dem. Hon ville skriva sin bok för att visa att det inte behövde sluta med död, hon ville ge hopp till alla dem som drabbas och tvingas leva i en ny verklighet, en verklighet där dödsångesten och förtvivlan är ständigt närvarande, men också livshungern!

För Petronella finns ett före och ett efter.

I Livshungrig får vi höra hennes ärliga,
osentimentala berättelse. Vi får följa hennes cellgiftbehandling, hennes håravfall
och hennes trötthet. Men också hennes kamp för att överleva och hennes nya sätt
att upptäcka allt det vackra runtomkring.

Men Livshungrig är…

Visa originalinlägg 81 fler ord

livshungrig

Idag släpptes ”Livshungrig” som ljudbok

Skärmavbild 2019-05-09 kl. 09.55.02.png

Idag har ”Livshungrig” släppts som ljudbok. Jag hoppas den kommer att bli läst och omtyckt. Det ska bli roligt att följa processen igen. Förra gången, med ”Nytt liv sökes”, var allt helt nytt. Den här gången är det nytt för att det är en självbiografisk historia och jag har aldrig skrivit om mitt eget liv förut. Lyssna här.

Gäst hos

Gästar Debutantbloggen i dag!

I dag är jag en stolt gästbloggare på Debutantbloggen. Mitt gästinlägg handlar om självbiografiskt skrivande. Läs mer här.

Skärmavbild 2019-03-10 kl. 02.31.04.png

Nytt liv sökes

Imorgon är det en månad sedan debuten!

Efter tio år av refuseringar och en rejäl skrivpaus under dessa år då jag faktiskt hade gett upp är det skönt att ha tagit upp pennan igen. Nu blir jag rastlös och olycklig när jag inte skriver, precis som en löpare som tvingas ha träningspaus.

Den första boken är förmodligen en viktig milstolpe i alla författares liv. Oavsett om den säljer, oavsett vad folk tycker om den, oavsett allt … så bara måste det vara en stor grej för den personen. Det är ju skillnaden mellan att man gett sig in i leken och att man ännu inte gjort det. Det är stort.

Min bok, för mig, är nog möjligtvis ännu lite mer av en milstolpe än för de flesta. Det är en stor grej i mitt skrivande, ja, men det är en ännu större grej i mitt liv. 2015 diagnosticerades jag med äggstockscancer och genomgick en cytostatikabehandling. Det förändrade mitt liv och kom att definiera mycket av det som var jag.

Jag var hon som drabbades av cancer. Trots att jag också var en stolt överlevare och att jag tror på att snacka om svåra saker … så definierade det mig. Något jag aldrig valt, något som på många sätt förstörde mitt liv, definierade vem jag var, eftersom det hade en så förödande verkan på ork och existens.

Jag är mycket tacksam och lycklig över att jag fick min författardebut och för mig markerar den slutet på fyra år i cancerns skugga. Boken heter ”Nytt liv sökes”, men för mig symboliserar den att ett nytt liv har återfunnits. Det är stort för mig och jag är lycklig över det, oavsett vad som kommer eller inte kommer i framtiden.