författare

Så var författaråret 2020 för mig

Imorgon är nyårshelgen definitivt över och 2021 börjar på riktigt. Det har varit ett konstigt år, ett otäckt år, med tanke på pandemin. Författarmässigt har det dock varit ett bra år för mig och det är jag tacksam över. Jag tänker främst på ”Hon talade yiddish”, som handlar om Elisabeth Stride från Hisingen, som kom att bli ett av Jack Uppskärarens offer. Min bok släpptes som e-bok under sommaren och som ljudbok på Saga Egmont Förlag i september. Den har blivit mycket uppskattad, vilket är roligt. Bland de fina ord som har sagts om berättelsen blir jag särskilt glad över att författaren Samuel Karlsson tyckte den var en intressant historielektion och en ”perfekt bok att lyssna på när man stökar i köket en timme”.

Under året pappersdebuterade jag på Joelsgården Förlag med ungdomsromanen ”Röda ögon i natten”. Det var speciellt för mig, som inriktat mig på att skriva ljudböcker sedan debuten 2018, och boken blev mycket fin. Den fick sin beskärda del av både ris och ros. Det som gladde mig mest var att jag verkligen lyckades väl med att skrämma recensenterna och stundom även fånga dem. Jag minns särskilt kommentaren ”Det gick inte att släppa den🤗 Har endast släppt boken för att duscha 😂😅” från @desiretoread.

Under året släpptes även min andra feelgood på Saga Egmont Förlag. Den heter ”Evighetstalet” och utspelar sig i Alingsås. Jag har även skrivit en bok om skrivande, tillsammans med Christina Gustavson.”Från skrivtorka till flow” är del 3 i hennes serie ”Jag vill skriva” och tanken är att den ska hjälpa författare och aspirerande författare som kör fast med en text.

Så detta otäcka år har även varit ett fantastiskt år på skrivarfronten och jag är övertygad om att jag inte är den enda som kan göra denna reflektion. Jag har läst i Boktugg att förlagen fått in rekordmånga manus i år. Det ska bli roligt att se vilka nya författarskap som har fötts i år, när vi en gång ser tillbaka på 2020, med lite mer distans till peståret.

Just nu tänker jag mest på min kommande deckardebut, senare denna månad. Jag hoppas att min bok kommer att hitta läsare och inte helt drunkna i bokfloden. Det tycker jag faktiskt att den vore värd.

Foto av Karolina Grabowska pu00e5 Pexels.com
skrivande

Vändpunkter i mitt skrivande

Det finns alltid vändpunkter, både i verkligheten och i det skrivande livet. Tillfällen då allt förändras, till det bättre eller till det sämre. Det brukar vara sådana ögonblick som man aldrig glömmer. Jag har, som så många andra, velat bli författare sedan jag var liten och älskade att hitta på berättelser i skolan. Våra lektioner hette Fri skrivning och det fanns inget roligare. Det brukade börja med ett ämne eller en uppgift av något slag och sedan satt man bara och skrev, skrev, skrev. Det var fantastiskt.

Senare i livet blev jag journalist och levde på att skriva ett helt annan typ av material. Under den tiden fick jag min första novell antagen till en antologi som gavs ut av Axplock förlag. Detta gav mig blodad tand och jag började skriva skönlitteratur på allvar. Under många år hade jag ingen som helst framgång. Jag fick refuseringsbrev efter refuseringsbrev. Så här i efterhand kan jag inse att refuseringarna var välförtjänta. Jag hade missat ett och annat kring vad förlag egentligen ägnar sig åt. De letar inte talang, som de sedan ska träna upp. De letar färdiga manuskript. Färdiga författare. Därmed inte sagt att förlag inte till viss del odlar talanger, det gör dem, men jag, då, var alltför rå. Jag behövde slipas och poleras åtskilligt. Därmed inte sagt att jag är perfekt än. Det är jag inte och med all sannolikhet kommer jag att dö i långt ifrån perfekt litterärt skick om jag så lever till 120.

Efter ett stort antal refuseringsbrev, vissa av standardmodell, vissa med lektörsomdöme medskickat, så började jag tycka att det var hopplöst. Jag hade ingen chans. Detta melankoliska tillstånd bröts tack och lov när en vän till mig blev antagen på Lindskog förlag. Det var Maria Richardsson. Hennes debutroman ”Den blomstertid nu kommer” släpptes i papper 2017 och kommer ut i ljud idag, på WAPI. Det var roligt att följa hennes framgång och det inspirerade mig att plocka fram ett av mina manus igen, en feelgood som hette ”Nytt liv sökes” och var skrivet under en period i Nordnorge. Efter lektörsomdöme bearbetade jag om manuset och skrev till en hel del. Det kom att bli min debutroman och släpptes av Saga Egmont förlag i december 2018.

Jag räknar både Maria Richardssons antagning av förlag och min egen som viktiga vändpunkter i mitt skrivande. Annat som påverkat positivt är skrivarkurser samt möten med andra författare som skett både online, i grupper som exempelvis Författare på Facebook, och i levande livet. Det är viktigt att inse att det är ett yrke att vara författare, helt oavsett hur mycket eller lite pengar man tjänar på verksamheten. Yrket utförs av vanliga människor, visst en del av oss kan verkligen vara ganska särskilda på en mängd olika sätt, men vi är inte utomjordingar. Inte änglar. Inte djävlar. Ett hantverk kan man lära sig. Man tränar och blir bättre.

För mig har antologier varit mycket betydelsefulla, eftersom det var små antagningar av förlag, på väg mot större antagningar. Jag har medverkat i ett par antologier som getts ut av Ariton förlag och att få arbeta med en redaktör och få följa den processen var otroligt lärorikt och stärkande.

Mötet med föreningen Liv i Sverige var en annan vändpunkt som betydde mycket för mitt skrivande och naturligtvis att jag 2015 diagnosticerades med ovarialcancer. Plötsligt förändrades hela livet och jag dokumenterade resan, för mig själv i en dagbok, för hela världen (eller snarare de som brydde sig i den) i en blogg. Med hjälp av Liv i Sverige och folkhögskolekursen Skriv ditt liv vid Bergslagens folkhögskola så började jag bearbeta min dagbok, min blogg och mina minnen till en bok. Det blev Livshungrig, som släpptes förra året, också av Saga Egmont förlag. Att få cancer är nog den mest genomgripande vändpunkt jag upplevt i både mitt vanliga och mitt skrivande liv. Genom cancern föddes tankarna på ett självbiografiskt skrivande, vilket ledde mig till Liv i Sverige och Skriv ditt liv. Det brukar vara så – ena leder till det andra. Det blev bra, både med cancern och med boken. Jag har varit cancerfri i fem år nu, efter operation och cellgiftsbehandling.

Vändpunkter är naturliga i livet. Om man kan följa en väg ständigt framåt utan återvändsgränder eller vägval så är det gott så, men oftast fungerar livet inte på det sättet. Det är fullt av situationer som man ställs inför och reagerar på. Fullt av val, som leder till att man tar andra vägar och ofta hamnar någon helt annanstans än förväntat. Man kan naturligtvis ändra på den situationen också och försöka söka sig tillbaka, om man vill, men också det beslutet kommer att vara en vändpunkt. Man kommer inte ifrån dem. I skönlitterärt skrivande är vändpunkterna livsviktiga, ju större ju bättre, i stort sett. Jag tror att jag kommer att våga ta ut svängarna mer och mer ju mer varm jag blir i kläderna i min författarroll.

Min tredje kortroman på Saga Egmont förlag kommer ut i sommar. Precis som första boken är det en feelgood, men i övrigt är det en helt annan typ av berättelse, som utspelar sig i vackra Alingsås.

Evighetstalet-HQ