Livet

Jag sjunger som jag vill

Det är intressant det där med folk som tar sig rätten att bestämma över hur andra ska definiera sig själva. I en diskussion i gruppen Författare på Facebook talade två män om för mig (och resten av gruppen) att jag minsann inte är arbetarklass oavsett hur jag  själv identifierar mig. Detta eftersom jag är högskoleutbildad. Om jag hade identifierat mig som man skulle de förmodligen inte velat gå in och mästra mig om vilket biologiskt kön jag minsann har, men arbetarklass får jag inte anse mig själv vara.

Jag är född i norraste Norrland och har vuxit upp med djupröda arbetarklassvärderingar. Jag organiserade min första strejk som åttaåring. Jag spelade arbetarteater som ungdom och sände radio för SSU. Jag kan texten på både Internationalen och Röda Fanan (tveksam merit, men just saying). Jag har som vuxen jobbat en hel del inom vården och kriminalvården. Jag är hel, ren, nykter och arbetssam. Men som arbetarklass ska man tydligen vara obildad också? Och författare ska man inte kunna vara … hört talas om Moa Martinsson, någon? Eller journalist … herregud, googla Ivar Lo Johansson.

Var tog stoltheten vägen? Det var inga idioter som byggde Sverige en gång i tiden. Kvinnorna som krävde rösträtt var varken analfabeter eller ignoranta dårar. Att försöka skaffa sig bildning var inte något som föraktades bland stolta, intellektuella arbetare förr i världen. Men nu yrar människor om klassresor, för att de tagit några högskolepoäng – förr skulle det visst ha varit en bedrift men nu är mattan sopad för att alla barn ska kunna bilda sig oavsett allt annat – tack vare att det en gång i tiden fanns en stark och solidarisk arbetarrörelse.

Ja, världen har förändrats. Det är inte 1800-tal eller tidigt 1900-tal längre. Suffragetter kastar sig inte framför några hästar. Folkhemmet håller inte på att byggas. Men var kommer denna flagranta historielöshet ifrån? För att inte nämna bristen på logik. Är man överklass förblir man överklass även om man INTE utbildar sig, men en välutbildad arbetare ska automatiskt bli ”medelklass”. Vår medelklass är ju en arbetarklass som lever lön för lön. Det är inte nödvändigtvis något bra, men herregud. Jag tänker som jag vill om mig själv och min identitet. Jag tillhör dessutom en minoritet och det är inget jag skäms över.

En slemmig torsk i en brödrost på er!

woman playing electric guitar
Photo by Jorge Zapata on Pexels.com

Livet

Reflekterande på gott och ont

Jag har under den gångna terminen gått en mycket bra och fortfarande pågående internutbildning inom ett statligt verk. Det är en av de bästa utbildningarna jag har gått och det är ett högt betyg, eftersom jag alltid tyckt om att lära mig och alltså har pluggat ofta, mycket och länge. Inom den utbildningen är ständig självreflektion en viktig del av vad vi gör. Att reflektera över sig själv, sina egna reaktioner och sitt beteende är väldigt nyttigt. Inte alltid vackert, men nyttigt. Jag känner att jag själv inte riktigt lever som jag lär just nu. Jag vet vad som är viktigt för mig: Jag vill ha ett enkelt, tryggt liv, med kärlek, mycket umgänge med vänner och familj, båt och hund. Och jag vill fortsätta vara kreativ i form av författarskap, konstnärskap, företagande eller i vilken form kreativiteten nu kan komma att ta. That´s it. Det är alla ingredienserna i soppan för min del. Men livet är inte så okomplicerat. Just nu har jag inte en fast anställning, vilket skulle innebära att kunna slå rötter på en plats och veta att jag kommer att stanna – ergo båt, hund och planerande av lediga dagar. Jag kan heller inte styra över min egen tid, vilket ju vanligtvis är den enda fördelen med att vara en löshäst. Det är dock en stor fördel och anledningen till att människor ibland väljer timvik och vikariat som ett sätt att leva. Jag har heller ingen egen verksamhet att falla tillbaka på ekonomiskt, vilket är det alternativ som återstår om man måste lämna de två föregående livsstilarna bakom sig. Det känns osäkert och som många andra svenskar är jag lite av en trygghetsnarkoman.

De senaste dagarna har jag, efter en diskussion på Författare på Facebook, läst fyra e-böcker av Holger Wästlund. Mycket inspirerande. Ironiskt nog verkar vi inte komma från totalt helt skilda bakgrunder, i alla fall när det gäller internetanvändande. Mycket av det han skriver om är saker som jag redan har praktisk erfarenhet av, jag har bara aldrig sett sociala media som en arbetsplats eller gig-ekonomi som ett alternativ. Jag gör fortfarande inte det, men smakar på tanken.

Ibland undrar jag hur vårt samhälle kommer att utvecklas. Om det är automatisering och robotisering som är framtiden eller motsatsen: Småbrukande och enkelhet. Jag kan tro på en kombination, att vi sitter där i våra off-grid stugor med bredband och jobbar på uppdrag mellan sådd och skörd av våra självförsörjande grödor. Vem vet?

gray bridge and trees
Photo by Martin Damboldt on Pexels.com