författare

Om tuffare restriktioner och tre boksläpp på tre månader

Pandemin är långt ifrån över än och det har kommit tuffare restriktioner där jag bor, så det lär dröja innan jag kan sitta på ett café och skriva igen, även om det är nästan tomt. Det här året har varit det underligaste i mitt liv, i många människors liv förmodar jag, men jag hoppas att den medicinska vetenskapen snart hittar ett sätt att behandla den här sjukdomen så inga fler människor behöver dö.

Just nu skriver jag på nytt material, för jag hade ju tre boksläpp inom loppet av tre månader i år, under juli till september. Först släpptes min tredje kortroman ”Evighetstalet” på Saga Egmont förlag, därefter pocketboken ”Röda ögon i natten” på Joelsgårdens förlag, sedan ljudboksversionen av ”Hon talade yiddish” på Saga Egmont. Om man räknar med e-boksversionerna av ”Röda ögon i natten” och ”Evighetstalet” så blir det fem boksläpp på tre månader. Tidigare hade jag släppt två kortromaner på två år, men helt plötsligt hände allting samtidigt. Det var väldigt kul, men nu känns det rätt tyst i jämförelse, om man säger så. Det tar tid att skriva böcker, bearbeta dem och få dem antagna, så jag har ingen aning om när nästa bok kan tänkas komma. Förhoppningsvis någon gång under 2021.

Jag väntar på ett boksläpp till i år, men det är inte som författare utan som illustratör. Jag är en av illustratörerna i den kommande barnboken ”Min fröken har ögon i nacken” av Daniella Zeybrandt. Boken ges ut av Joelsgården Förlag. Jag har bland annat gjort bilden av kvinnan på omslaget. Det ska bli väldigt spännande att se denna bok när den kommer från tryckeriet.

författare

En tung refusering

Igår fick jag en refusering som var riktigt jobbig. Det som var extra tungt var att manuset var väl genomarbetat. Jag hade inte begått någon av dödssynderna från den obarmhärtiga övningen. Det var inte ett råmanus eller ett utkast. Jag hade nått fram med det manuset. Det var bra. I min mening var manuset inte ens smalt.

Jag vet precis varför det manuset var fel för det förlaget, för jag fick en klar och tydlig förklaring på det. Om jag åtgärdar det som gör att manuset inte passar dem så blir jag antagligen antagen. När jag skriver detta så låter det som jag borde vara glad, men saken är ju den att jag vet inte om jag kan åtgärda det. Jag tror risken är att jag förstör manuset.

Jag brukade ta refuseringar så hårt att jag nästan slutade skriva och det är väl på grund av den typen av reaktioner som folk går runt och påpekar att Astrid Lindgren också blev refuserad. Alla författare och blivande författare kommer någon gång uppleva eller ha upplevt det. Refuseringar är en del av paketet och det är så jag oftast ser saken nu för tiden, men ibland svider det.

Jag har själv sagt det där med Astrid Lindgren till andra några gånger, men egentligen tycker jag inte att det är en bra sak att säga. För man kan alltid arbeta vidare på sin hantverksskicklighet och bli bättre. Oftast kan man bearbeta vidare ett manus också. Om man stannar vid tanken på att mitt manus är perfekt aka det är inte mig det är något fel på, det är dem, så utvecklas man inte.

Men som med allt annat så finns det gränser. Man kan inte skriva en bok eller ett manus som passar alla. Man kan inte följa allas råd. Man måste följa sitt eget omdöme. Det fungerar inte att alltid ge vika. Det är bra att de flesta författare är rätt envisa, men å andra sidan är det är ju det där med vad man har makt över och inte.

Jag är ganska på det klara med att jag hela tiden arbetar på att bli bättre. Det där är också en sak som är rätt svår att förklara för andra, även publicerade författare. Många skriver extremt bra och är oerhört begåvade. Man kan falla som en fura för deras fantastiska sätt att skriva. Det innebär inte att de manus som dessa fantastiska människor skriver nödvändigtvis är bra.

Romaner är långa och ibland komplicerade, beroende på handlingen. En riktigt bra bok är strukturellt väl uppbyggd och balanserad på så sätt att man kan läsa det rätt igenom utan att på ett negativt sätt fastna någonstans. Det är faktiskt svårt att ens förklara vad som krävs för att en bok ska fungera, men den strukturen i upplägget och balansen är inte beroende av förmågan att skriva kortare stycken häpnadsväckande bra. Det är ren hantverksskicklighet.

Tanken är ju att man ska lyckas kombinera att vara duktig på att skriva, med att kunna bygga upp böcker på ett bra sätt. Det låter enkelt, men det är inte det, och det är därför exemplet med Astrid Lindgren är en björntjänst. Det är bättre att ta åt sig än att inte göra det, eftersom förbättring ligger inom ens eget maktområde.

Det hindrar inte att det gör ont ibland.

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com
författare

Recenserad av en Zombieöverlevnadsexpert

Min bok ”Röda ögon i natten” har blivit recenserad av Herman Geijer, som är en av Sveriges ledande experter på just zombies. ”En perfekt present till bokslukare”, står det bland annat och boken rekommenderas till ungdomar som gillar zombier. Läs hela recensionen, som innehåller både ros och ris, här: https://nejtackzombies.wordpress.com/2020/10/21/recension-roda-ogon-i-natten/

författare

Ganska nöjd med detta manus

Jag brukar sällan vara nöjd när det gäller mitt skrivande. Man kan alltid göra mer. Man kan alltid ta det en omgång till. Det är svårt att se sina egna fel, dessutom. Men den här gången är jag faktiskt rätt nöjd med ett manus och det betyder mycket för mig, oavsett om det kommer att bli refuserat eller antaget. Jag har knäckt deckaren. Det satt hårt inne, men nu är den banne mig klar.

Foto av jasmin chew pu00e5 Pexels.com
författare

Två sidor av staketet

En bra övning, men tyvärr ganska deprimerande, när man sörjer refuseringar är att låtsas att man stod på andra sidan av staketet.

Föreställ dig att det är du som är förläggaren. Du har samma ekonomi som i dag (fullt realistiskt för förläggare har inte obegränsade medel och större förlag ställer tyvärr också mycket högre krav på lönsamhet än de små, fattiga eldsjälarna gör) och samma mängd fri tid:

  1. Skulle du anta ett manus som inte är färdigskrivet? Ett utkast som kräver massor av ändringar och korr?
  2. Skulle du vilja ägna tid åt att gratis coacha blivande författare och lära dem skriva böcker?
  3. Om du skriver själv, skulle du vilja anta så många bra böcker per år att du själv inte hinner skriva? Hur många manus skulle du hinna ge ut per år?
  4. Skulle du anta ett manus som du inte tror kunde ge vinst?
  5. Skulle du ha råd att anta ett manus som förmodligen skulle gå back? Skulle du vilja göra det?

Det här är bara några exempel på frågor man kan ställa sig. Om man på allvar föreställer sig att man tar på sig förläggarrollen så är det ganska troligt att de svar man ger inte är vad man själv vill höra av de förlag man skickar till och de förläggare man har kontakt med. Absolut inte. Det är därför det är en nyttig övning.

Tanken är ju att man ska orka ta en extra omgång med sitt manus, för att se till att det är i bästa tänkbara skick när man lämnar ifrån sig det. Detta är lätt att säga, men svårt att göra. När man hållit på mycket länge med ett projekt vill man bara avsluta det.

Foto av Travis Saylor pu00e5 Pexels.com
författare

Hur spräcker man filterbubblan?

Något som jag frågar mig som författare är hur man tar sig ut ur sin bubbla? Hur gör man för att få sina böcker att nå fler läsare? Det är en svår fråga. Alla vill ju nå ut, men det finns inget recept på hur man gör det. Jag har nu bett andra författare och kreativa människor om tips och råd angående detta. Återkommer om det.

Det här problemet är ju något som åtskilliga mindre och mellanstora författare brottas med hela tiden. Om man inte känner till att en bok finns så lär man inte läsa den. Trots aktivitet på sociala medier, bloggande, gästbloggande och till och med annonsering så finns en klar risk för att man hela tiden når samma människor, som bor i samma bubbla som man själv.

För att nå ut måste man spräcka bubblan, men hur?

författare

Sveriges ledande biblioteksnörd

Det känns som att jag i skrivande stund är en av Sveriges ledande biblioteksnördar. Det beror på att jag är genuint intresserad av vad människor läser och även hur det går för mina egna böcker naturligtvis. Min ljudbok Livshungrig är på topplistan i Älvkarleby idag. Sådant gör mig verkligen glad!

Jag brukar försöka att då och då uppdatera min söklista gällande den typen av topplistor som jag föredrar (det finns hundratals andra listor på svenska och finlandssvenska bibliotek, så det är inte den enda sorten), som en service till andra författare och läsare som gillar att enkelt kunna hitta topplistor, men ärligt talat så verkar det inte finnas många andra som bryr sig.

https://petronellasforfattarliv.wordpress.com/2020/05/10/uppdaterad-lista-over-topplistor/

Det finns författare som toppar sådana listor, men aldrig ens vet om det, för de kollar helt enkelt inte. Folk är uppenbarligen inte lika nyfikna i en strut som jag är. Det är konstigt, för om man inte kollar själv då och då så ser man bara de officiella listorna som presenteras, där de mest kända författarna dominerar. På bibliotek finns en stor läslust och rum för många fler än de allra, allra största.