Blogg

livshungrig

Cancer som en del av livet

Jag har varit frånvarande från sociala medier och bloggar i närmare ett halvår eftersom jag fått återfall i äggstockscancer och har varit mycket sjuk. Jag genomgår just nu en cellgiftsbehandling, men mår bättre och hoppas snart orka ta upp pennan och skriva skönlitteratur igen. Jag ser också mycket fram emot att delta i Bokdagar i Dalsland i slutet av juli/början av augusti, där min första deckare ”Morden på Kungsberget” släpps som pappersbok.

Första gången jag fick cancer, 2015, bloggade jag om upplevelsen och skrev en bok. Det gick bra, jag blev cancerfri, och kom mycket nära att friskförklaras. Den här gången kommer det att bli lite annorlunda. Eftersom jag har spridd cancer kommer jag aldrig att friskförklaras. Jag räknar med att klara kampen mot cancern även denna omgång, men i resten av mitt förhoppningsvis mycket långa liv kommer jag att regelbundet få genomgå olika behandlingar för att hålla min cancer i schack. Jag kommer aldrig kunna säga att den resan är över. 

Det finns många kvinnor och män idag som lever och lever länge med spridd cancer, så min situation är inte ovanlig, men det är ändå ett speciellt och nytt läge att förhålla sig till. Alla hanterar ett cancerbesked olika. Jag vill satsa på att ha en bra livskvalitet och att trivas med mitt liv. Jag ser ingen anledning att inte prata öppet om min cancer eftersom de närmast berörda redan vet och jag naturligtvis kommer att vara ärlig mot framtida arbetsgivare och liknande.

Det är möjligt att cancer fortfarande är ett stigma, men jag hoppas att många sådana fördomar har passerats idag, när faktiskt en av tre drabbas.

Foto av Lum3n pu00e5 Pexels.com
författare

Pappersboken släpps på Kungsberget

”Morden på Kungsberget” släpps som pappersbok på Kungsberget i Åmål under Bokdagar i Dalsland i sommar. Det ska bli jättespännande! Boken ges ut av Joelsgården Förlag. Läs mer om boksläppet här:

gästinlägg

Anna Granberg: Att trotsa sina rädslor för att uppnå en dröm

Författarfoto: Björn Mattisson-Richter

Romandebutera. Visst låter det stort? Det är det också, åtminstone för mig.

Den 27 februari gör jag just detta, debuterar. Då släpps min debutroman Solens dotter på Seraf förlag. Jag väntar i skrivande stund på att boken ska komma från tryckeriet och när som helst nu kommer jag ha den i min hand! Solens dotter är en fantasy romance – en kärleksroman och fantasybok i ett – och handlar om en kvinna med hemliga förmågor och en man med uppdrag att döda henne. Mötet mellan dem blir inte som någon av dem förväntat sig. De har all anledning att hata varandra men ju mer de lär känna varandra, desto svårare blir det att förneka de känslor som börjar spira.

För mig är boksläppet en barndomsdröm som går i uppfyllelse. Redan när jag lärde mig skriva sa jag att jag ville bli författare, även om jag då inte visste vad det innebar. Men den där stormande, överväldigande glädjen jag trodde att jag skulle känna inför romandebuten är inte alls lika okomplicerad som jag trodde att den skulle vara.

Vad jag inte hade räknat med, och därför inte var beredd på, är all oro och nervositet en romandebut också innebär. Alla ”tänk om” som surrar i huvudet. Tänk om läsarna inte gillar boken? Tänk om ingen köper den? Tänk om jag har missat någon logisk lucka i historien eller retliga korrekturfel? Tänk om något gått fel i produktionen och det saknas sidor?

Jag vet, det är antagligen bara min prestationsinriktade Duktiga flicka som spökar. Jag har alltid haft höga krav på mig själv. Och att vara nervös och orolig, rentav rädd, när man står inför något nytt och okänt är mänskligt.

Enligt förlaget har boken ”tagit förhandsläsarna med storm” och de förhandsrecensioner jag sett är jättefina. Vänner har hört av sig och sagt att de vill köpa en bok. Och om det fanns några större fel borde jag eller förlaget rimligtvis ha hittat dem vid det här laget. Så sannolikheten att någon av katastroftankarna ska inträffa är liten, och vad är egentligen det värsta som kan hända? Ändå kan jag inte riktigt släppa oron. Som bekant är det svårt att styra känslor med logik!

En tröst är också att jag läst om flera mycket erfarna författare som säger att även de är nervösa när de släpper nya böcker, trots att de redan släppt flera stycken.

Att debutera under en pandemi är också en märklig situation, som jag aldrig hade kunnat förbereda mig inför. Någon releasefest kommer inte gå att genomföra, så drömmen om att få signera böcker åt mina vänner och skåla med dem i bubbel går i kras. Hur håller man egentligen en digital release?

Kanske är det just för att jag drömt om det här så länge som jag är så rädd att något ska gå fel. För vem vill snubbla på målsnöret? Samtidigt är det ju nu min författardröm går i uppfyllelse. Jag borde passa på att njuta! Förhoppningsvis släpper nervositeten när releasedatumet väl är här och jag står där med boken i min hand som bevis på att jag faktiskt kom i mål. Det vore i så fall inte första gången jag kan slappna av först när jag passerat mållinjen.

Men är det något jag vill säga med detta, är det att man inte kan låta rädslan och oron hindra en från att försöka uppnå sina drömmar. Man blir inte författare om man aldrig vågar försöka och inte vågar kasta sig ut i det okända. Det är ett nödvändigt ont för att få uppleva glädjen när drömmen går i uppfyllelse.

Och en sak vet jag i alla fall, att jag om två veckor kommer ut på andra sidan en erfarenhet rikare – som författare med en alldeles egen bok i bokhyllan. Egentligen var det ju det drömmen handlade om från början. Inte hur boken skulle tas emot av läsarna eller hur boksläppet skulle firas. Utan om att få berätta en historia jag kände att jag måste få berätta och att få dela det som förut bara fanns i mitt huvud med andra.

Om Anna:

Anna Granberg, född 1980, är författare och skriver fantastik och romance, allra helst i kombination. Hon har en examen i journalistik och har jobbat många år med kommunikation i en kommun och på en statlig myndighet, men är nu egenföretagare och satsar helhjärtat på skrivandet. När hon inte skriver tycker hon om att läsa, resa, promenera och åka snowboard. Hon bor med sin familj i Stockholm. Solens dotter är hennes debutroman.

Webbplats: annagranberg.nu
Facebook: fb.me/anna.granberg.writer
Instagram: https://www.instagram.com/anna.m.granberg/

recension

Bästa boken hittills enligt Marias Författarblogg, men inte enligt Litteraturbloggen & Review

Maria Richardsson har läst ”Morden på Kungsberget” som utspelar sig i Åmål. Hon tycker det är min bästa bok hittills. Själv kan man så klart inte bedöma sånt. Läs mer om vad hon tycker om min första, men förhoppningsvis inte sista deckare, här:

Ian Brandt på Litteraturbloggen & Review, som har gillat flera av mina andra böcker var dock inte lika förtjust i denna. Läs hans recension här:

https://litteraturbloggenreview.blogspot.com/2021/02/peteonella-simonsbacka-morden-pa.html?fbclid=IwAR0fseH-jczeVK8u0aQ0ovmf-9Yx8E2Z-yzOoIwWZxblG5T9WLMXracFz9U

recension

Mina böcker i Deckarlogg!

Bengt Eriksson på Deckarlogg har läst min bok ”Hon talade yiddish” och har påbörjat ”Morden på Kungsberget”. Läs om vad han tycker om mina starka och svaga sidor som författare. För så är det ju, det finns alltid saker att förbättra. Om man skriver är man under ständig utveckling. Läs mer här: https://deckarlogg.wordpress.com/2021/02/04/kriminell-underlasandetrapport/?fbclid=IwAR3TZIoV-M5KB97fxZjkstwuQ9RHDwP1byYDyExVQJG1AsPyVCNgVc0Yab0

Jag är väldigt glad att han tog sig tid att läsa mig.

skrivande

Gästblogg om att aldrig ge upp

Idag gästbloggar jag hos Sabine Mickelsson om att aldrig ge upp på sitt manus. Det finns tillfällen då man bara vill elda upp skiten, men det tycker jag verkligen inte att man ska göra. Ord behöver ibland lagras, som om de vore ett fint vin eller en ost. Egentligen är det inte orden som förändras och står och väntar på hyllan täckt av ett fint lager mögel, det är författaren. Men ibland är just det en del av processen.

https://www.sabinemickelsson.com/blogg/gastbloggare-ge-inte-upp-bearbeta-vidare

Foto av Suzy Hazelwood pu00e5 Pexels.com
skrivande

Tävlingar som förändrar författarliv

Då och då dyker de upp. De riktigt stora skrivartävlingarna. En enorm tävling som är på gång just nu är den tävling där Saga Egmont letar efter Sveriges nästa internationella deckarstjärna. Segraren vinner inte bara ett pris värt 100 000 kronor utan kommer att ges ut på tio språk. Det är ju en dröm som författare att någonsin få uppleva något liknande. Jag har nyss deckardebuterat på just Saga Egmont och om de hörde av sig och sa att jag skulle bli översatt till vilket språk som helst, isländska, finska, ungerska, så skulle jag förmodligen hyperventilera av glädje hela 2021 ut. Det är alla författares stora dröm, tror jag.

https://www.boktugg.se/2021/01/13/manustavling-saga-egmont-ska-utse-sveriges-nasta-internationella-deckarstjarna/

Men även mindre tävlingar förändrar liv och inte bara för vinnarna av dessa skrivartävlingar, utan också för många av dem som förlorade. Min bok ”Röda ögon i natten” recenserades nyligen av författaren Peter Westberg och hans inledning av recensionen gjorde mig påmind om att skrivartävlingar verkligen förändrar liv:

”Vi börjar med att ta tidsmaskinen back to 2017. Det var året då Swedish Zombie utannonserade en romantävling där vinnaren belönades med utgivning av zombieroman. Denna tävling hoppade jag själv på och mitt bidrag resulterade i debutromanen Europa Pandemus. Nej, jag vann inte tävlingen, det gjorde Johanna Glembo, men ganska precis ett år efter deadline fick jag förlagskontrakt hos Miramir Förlag (glädjen den dagen kommer jag för alltid att minnas). En annan författare som också gav sig in i tävlingen för att senare få intresse från annat bokförlag var Petronella Simonsbacka.”

https://peterwestberg.nu/2021/01/26/recension-roda-ogon-i-natten/

Tack vare denna tävling blev min bok ”Röda ögon i natten” skriven. Jag började skriva på den specifikt för att delta i Swedish Zombies tävling och det är fortfarande till denna dag min mest positiva skrivarupplevelse någonsin. Jag skrev in mina huvudpersoner i så enormt mycket problem varje natt och sedan fick jag klura på hur i helsike de skulle överleva.

Peter Westberg blev uppenbarligen också stimulerad av den roliga tävlingsidén och skrev boken som kom att bli hans författardebut. Det är stort. Vem vet hur många fler som påverkades positivt i sitt skrivande och i sitt författarskap för att denna tävling skapades av Swedish Zombie?

författare

Talar om deckare i Nordmalings bibliotekspodd

Petronella Simonsbacka till vänster, mitt i mordscenen tillsammans med idolen Agatha Christie och inspirationskällorna Christina Gustavson och Maria Richardsson, som också är deckarförfattare.

Det senaste avsnittet av Nordmalings Bibliotekspodd har deckare som tema. Jag medverkade och talade om min deckardebut med ”Morden på Kungsberget”, om min förkärlek för Agatha Christie och om andra nutida deckarförfattare som Christina Gustavson och Maria Richardsson. Lyssna på avsnittet här:

Bilden på Agatha Christie är från Wikimedia Commons: Agatha Christie plaque -Torre Abbey.jpg: Violetrigaderivative work: F l a n k e r, CC BY-SA 3.0 <http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/&gt;, via Wikimedia Commons